Omega De Ville 111.0139, referensguide för samlare

Med 32 mm i diameter, kronan oräknad, bärs 111.0139 som en liten dressklocka från sin tid, inte som en nedskalad modern sportklocka. Den kuddformade boetten ger urtavlan en bredare inramning än en rund boett med samma diameter. Svarta visare och index skapar tydlig kontrast mot silverfärgade, vit-silverfärgade och champagnefärgade ytor. Modellen hör hemma under manschetten och fungerar bäst på ett smalt band. Söker du modern visuell tyngd är proportionerna sannolikt för nätta.

Kaliber 625 dras upp för hand, så klockan kräver en regelbunden vana som en automatisk De Ville slipper. Referensens styrka ligger i proportionerna och urtavlans struktur, inte i tekniska komplikationer. Servicehistoriken är okänd utan dokumentation för det enskilda exemplaret. Ett godtagbart mätresultat visar inte när urverket senast plockades isär, rengjordes eller smordes.

Urtavlan bär den största delen av värdet. En ren, vertikalt borstad silverfärgad tavla med intakt svart tryck värderas tydligt högre än en vit-silverfärgad tavla med utbredda fläckar, även när båda är fullt läsbara. På den guldpläterade versionen måste champagneytan och de tryckta romerska siffrorna vägas mot slitage i pläteringen. Frilagd basmetall vid bandhornen går inte att återställa genom normal service.

Mellan en skarp stålboett med skadad urtavla och en mjukare boett med ren och trovärdig tavla är den bättre urtavlan oftast det starkare valet. Undantaget är en boett som polerats tills kuddformen blivit rundad, eftersom förlorade borstade och polerade plan inte kan återskapas utan att mer metall avlägsnas. När urtavlorna är jämförbara är stål det tryggare valet för långvarigt ägande än guldplätering.

Utbredda fläckar på urtavlan är det mest betydande kända felet. När angreppet sprider sig över hela ytan bör det beskrivas som skada, inte patina. En renovering kan utplåna den vertikala borstningen eller förändra tryckta index och romerska siffror. Den förlusten väger tyngre än lätt slitage på boetten. De svarta visarna kan också visa oxidation, ytligt åldrande eller damm vid förstoring.

Boetterna får olika problem beroende på material. Guldpläteringen nöts först på utsatta kanter och bandhorn, medan upprepad polering mjukar upp kuddformen och suddar ut övergången mellan borstade och polerade ytor. Utbytta kronor och blandade delar kan skapa en franken-klocka trots att varje komponent är äkta Omega. Ett urverk som kombinerats med en boett från en annan klocka ger ett så kallat hopparat exemplar. Utan servicehandlingar ska inget servicedatum förutsättas.