Vintage Omega De Ville, modellerna att välja och fällorna att undvika

Runda klockor i stål utgör familjens grund, men De Ville rymmer betydligt fler uttryck. Referens 166.033 är en automatisk modell från 1969 med kaliber 565, medan referens 161.022 är en fyrkantig automatisk modell från 1968 med kaliber 711. Referens 111.0133 går i en annan riktning, med kuddformad boett från 1975, manuellt kaliber 625 och 20 mikron guldplätering över en baksida i rostfritt stål.

Låt först boettformen styra valet, därefter urverket. En rund De Ville på 34 mm ger klassiska proportioner för en dressklocka. Den fyrkantiga boetten på 30 mm har större visuell bredd än måttet antyder. Kuddboetten på 32 mm placerar sig mellan dessa, men slitage i pläteringen är ett bestående skickproblem. Om två exemplar är lika välbevarade i övrigt är stål det mer förlåtande valet.

De Ville för dam för skalan vidare nedåt. Referens 595.0097.2 är en 21 mm guldpläterad klocka från 1990-talet, med satinerad guldfärgad urtavla och krona med cabochon. Den fungerar först som smycke och därefter som en klocka där läsbarheten står i centrum. Det är en viktig skillnad, eftersom dess samlarmarknad inte sammanfaller fullt ut med marknaden för de större automatiska modellerna i stål.

Det mest kostsamma felet är en ommålad urtavla. Sunburst-slipning, vertikalt borstade ytor och tryckta romerska siffror är tydligt skilda fabriksutföranden inom modellfamiljen. En allmänt hållen omlackering kan därför sudda ut just det som skiljer en De Ville från en annan. En äkta serviceurtavla är inte samma sak som en ommålad tavla, men även den är en utbytesdel och ska beskrivas som sådan.

Guldplätering slits först på utsatta kanter, särskilt vid bandhornen och boettens hörn. En mekanisk service kan inte återställa förlorade mikron. Polering förvärrar ofta intrycket genom att runda av kuddboettens kanter, fyrkantiga hörn och tonneauformens övergångar. På stålboetter är skarpa linjer viktigare än spegelblank glans. Ett lokalt märke på urtavlan, exempelvis fläcken mellan klockan 10 och 11 på ett känt exemplar av referens 166.033, är att föredra framför en jämnt ommålad yta när originaltrycket finns kvar.

Urverket måste också identifieras exakt. De dokumenterade automatiska alternativen omfattar kaliber 565, 711 och 1002, medan kaliber 625 är manuellt. Ett urverk från en annan De Ville är inte automatiskt korrekt för boetten. Om boett och urverk kommer från skilda klockor är exemplaret sammansatt. Utan daterad dokumentation är servicehistoriken okänd, även om klockan går väl under en kort kontroll.