Seiko Lord Matic 5606-7010, detta bör du veta före köp

Seiko Lord Matic 5606-7010 är en automatisk modell från 1968-1972, där urtavlans struktur, boettens geometri och korrekt kaliber 5606 väger tyngst.

Vi auktionerar ut mer än 100 vintageklockor varje vecka.

Var först med nya Seiko 5606-7010 på auktion – och få besked innan auktionen slutar.

Se 27 pågående Seiko-auktioner

Lord Matic 5606-7010 intar en intressant plats i Seikos utbud från slutet av 1960-talet och början av 1970-talet, mellan den lättillgängliga Seiko 5 och familjerna King Seiko och Grand Seiko. Modellen tillverkades åtminstone från 1968 till 1972 och förenar automatisk kaliber 5606 med boett i rostfritt stål samt dag- och datumvisning. Det är en förfinad vardagsklocka, inte en dressklocka där uttrycket bygger enbart på dekoration.

Sök i första hand en silverfärgad urtavla med tydligt bevarad originalyta, solslipad, vertikalborstad eller linnestrukturerad, samt boettlinjer som inte har polerats runda. De exemplar vi har granskat mäter 36 eller 37 mm utan kronan, men skillnaden är mindre viktig än skicket på urtavla och boett. En platt ommålad urtavla eller hårt polerad boett tar bort just de egenskaper som ger referensen dess karaktär.

Samlarguide till Seiko

Referens

5606-7010

Modell

Lord Matic

Kända tillverkningsår

1968-1972

Boettmaterial

Rostfritt stål

Boettbredd	36 eller 37 mm, utan kronan
Urverk	Automatisk Seiko kaliber 5606
Förekommande antal juveler	23 eller 25 juveler
Visning	Dag och datum
Granskade varianter av urtavlan	Silverfärgad solslipad, vertikalborstad silverfärgad och silverfärgad linnestrukturerad
Timmarkeringar	Applicerade, fasetterade index

Vad modellen skapades för

5606-7010 kombinerar automatisk kaliber 5606, dag- och datumvisning samt applicerade, fasetterade index i en Lord Matic av rostfritt stål, avsedd för regelbunden användning i yrkeslivet. Placeringen under King Seiko och Grand Seiko, men över Seiko 5, förklarar balansen. Klockan är återhållen nog för vardagen, samtidigt som urtavlans bearbetning och boettens geometri skapar mer djup än ren dekor.

Den kända tillverkningen av 5606-7010 sträcker sig från 1968 till 1972 och för referensen över tröskeln till 1970-talet. De silverfärgade urtavlorna förekommer med tydligt skilda ytor, däribland solslipning, vertikal borstning och linnestruktur. Begreppen är inte utbytbara. En linnestrukturerad urtavla bryter ljuset i ett fint rutmönster, medan den vertikalborstade ytan läses i en bestämd riktning.

Var kvaliteten och värdet finns

Urtavlan väger tyngst i bedömningen. Mellan jämförbara exemplar av 5606-7010 motiverar en välbevarad linnestruktur eller vertikal borstning ett högre värde än en ommålad urtavla, eftersom en renovering suddar ut referensens tydligaste särdrag. Lätt lokal mikrooxidation intill dag- och datumfönstret är mindre allvarlig än en fullständig omlackering, förutsatt att originalstrukturen och de applicerade, fasetterade indexen är intakta.

Därefter avgör boettens geometri. Skarpa linjer harmonierar med urtavlans kantiga detaljer, medan upprepad polering ger mjuka bandhorn och tar bort definition som inte kan återskapas vid service. Mellan ett skarpt exemplar på 36 mm med ärligt bruksslitage och ett blankare, rundpolerat exemplar på 37 mm är det mindre uret det bättre valet. Antalet juveler räcker inte som urvalskriterium, eftersom kaliber 5606 förekommer med både 23 och 25 juveler i granskade exemplar.

Vanliga problem

En ommålad urtavla är det mest ingripande felet, eftersom den ersätter den solslipade, vertikalborstade eller linnestrukturerade originalytan med en approximation. Oxidation kan även uppstå kring dag- och datumfönstret, och visarna kan korrodera trots att urtavlan ser ren ut. Det bör inte förskönas som patina. Tilltalande åldrande är jämnt, medan lokala fläckar och synlig oxidation på visarna är skador.

Överpolering är den främsta risken för boetten i rostfritt stål och mjukar först upp linjerna som ger 5606-7010 dess form. Utbytta kronor och blandade komponenter kräver vaksamhet, eftersom tidstypisk inte betyder originalmonterad. Ett sammansatt ur kan bestå av äkta Seiko-delar som aldrig levererades tillsammans. Servicehistoriken är okänd när dokumentation saknas, så skicket hos kaliber 5606 måste bedömas utifrån dess nuvarande funktion, inte säljarens formuleringar.

Datering av den här klockan

Serienummerintervall / kaliber	År	Notering
5606	1968-1976	tillverkningsperiod för kalibern

Dateringsdata kommer från våra avkodningstabeller; se årtalen som ungefärliga.

Avkoda ditt serienummer med vårt kostnadsfria uppslagsverktyg

Vad du bör kolla innan du köper

Dial surface and printing: 5606-7010 är belagd med silverfärgade urtavlor som är solslipade, vertikalborstade eller linnestrukturerade. Den angivna strukturen ska vara sammanhängande över hela tavlan. Förlorad struktur eller platt ersättningstryck kan tyda på en ommålning.
Hands and applied indices: Applicerade, fasetterade index hör till den fastställda utformningen. Oxiderade visare kan fortfarande vara original, så skador bevisar inte att de är utbytta. Avvikande åldrande mellan visare, index och urtavla kräver däremot en noggrannare jämförelse.
Case geometry: Boetten i rostfritt stål ska behålla tydliga linjer snarare än mjuka, rundade bandhorn. Polering gör inte klockan falsk, men avrundad geometri sänker värdet och kan dölja den form som förväntas hos 5606-7010.
Crown and case construction: Ett exemplar från 1972 belägger en monocoque-boett, men det tillgängliga underlaget fastställer inte en enda kronprofil för samtliga år. En utbytt krona ska beskrivas som sådan, och en tidstypisk del får inte framställas som originalmonterad.
Movement identity: Klockan ska innehålla automatisk Seiko kaliber 5606. Både versioner med 23 och 25 juveler förekommer i granskade exemplar, så den som avfärdar endera antalet isolerat riskerar att felbedöma ett korrekt urverk.
Franken and married combinations: En äkta urtavla, boett och kaliber från Seiko kan ändå bilda ett sammansatt ur om delarna inte levererades tillsammans. Kontrollera därför hela konfigurationen för 5606-7010 i stället för att låta en enda korrekt komponent bevisa helheten.